Sista helgen i Mars

Denna sista helgen i Mars när vi ställt om klockor och haft ett underbart väder. Hela dagarna har jag varit ute och fixat med grönt och glashus.
 
På fredag eftermiddag fick vi hjälp av Morgan och Britt-Marie att knuffa och putta växthuset några centimetrar österut för att få fast sista staget och få den trilskande rutan på plats. Vilken härlig känsla när rutan bara smög på plats och hålen på staget passade. Alla taklister har vi bytt ut (utom två) för vem kunde ana att dom skulle krympa som dom nu gjort i vinter. Tack för hjälpen Morgan med alla skruvar och muttrar som du lossade och skruvade fast, och alla glas som du lyft på plats igen.
 
Här är min hjälte. En pelargon som kom ut alldeles för tidigt men ändå nu kommer med små små skott. Det blev lite brått eftersom nattgäster skulle in i lillstugan så stackars pelargonier fick en yrvaken rivstart strax innan det blev nätter med minusgrader.
 
Den här kraken kommer det nog inte att bli lika roligt för. Säkert stendöd...
 
I höstas grävde jag bort ett prydnadsgräs som surade på mig för att jag stökat runt bland rötterna och gödslat. Men längst in var det liv och jag pillade fram det friska och gröna. Titta nu står den ena lilla tuvan och har belönat med en liten fining som en liten gles diskborste. Det är detta som är så kul.
 
Längst ner i krukan denna vackra färgen på mossan.
 
Mårten sa att han inte börjar vattna vindruvan förrän den börjar växa. Titta så gulliga små knoppar. Nu gäller det att den inte tar över HELA ytan i glashuset.
 
Det går inte att slänga små avklippta lavendelskott. Här har dom fått en plats i barnkammaren och klarar dom detta så finns det tomma, större  krukor som väntar.
 
Detta är pyttisar till lejongap som ska till Lotta på jobbet. Vi skulle byta men vad var det jag skulle få frön till? Ja det visar sig i morgon. Roligt att ha lite att se fram mot.
 
Titta på de här små gröna tipparna som kommit upp. Det är agapantusen som jag misslyckades med förra sommaren. Ulrika har helsystern och lyckades betydligt bättre. Hoppas min vill vara vän med mig i sommar. Jag lär väl återkomma.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0