Är dom inte söta....alla små knoppar.
Nu gäller det bara att humlor och bin vågar sig ut i snålblåst och regn. Kan föreställa mig dom små pollinerarna iklädda yllemössa och vantar när dom slänger sig ut i verkligheten. Tyvärr är det nog kört med alla små blåbärsknoppar. Det ekar tomt i blåbärsriset.
Min gulltörel blommar lääänge i år. En fördel med kalla maj är ju att blomningen varar längre.
Här är det en underbar sol PLUS att det är ledig söndag.
Jag har fortsatt med kanten utmed växthuset för att kunna ställa krukor på rad. Men inte längre än så här!
På hörnan står fina pionen och mår alldeles utmärkt. Ett par knoppar bjuder hon på.
Så här trångt kan det vara i krukan när du köper en sommarblomma. Kolla och plantera i större och du kommer att bli rikt belönad med tacksam blomning.
Glashus i kvällssol.
Iskalla maj 2015
Det är en iskall vår i år. Men lärkan kämpar på över ängarna. Jag hör den tydligt upp till min skog. I växthuset står det nästan still och små skott och fröer längtar efter sol och värme.
Jag har fyllt år, vad nu det ska vara bra för. Vännen kom med sammetsröd pelargon i romantikkruka och med skojig skylt.
Men nyfikenheten tog överhand och jag tittade efter hur rötterna hade det i liten kruka. Jo det var spikfullt, som en matta, av rötter mot krukans vägg så den fick komma i större kruka. Romantikkrukan ska få ny inneboende.
Undrar vad som hänt här. Det är som om pumpans stjälk öppnat sig. Ändå ser plantan ut att må fint och det ser t.o.m. ut som små blomknoppar i bladvecken. Kanske för mycket vatten i för kallt väder.
På prov har jag satt pumpaplantor i trädgårdskomposten. Antingen blir det som ett smörgåsbord för sniglarna eller så ratar dom just pumpa. Det blir spännande att se hur detta ska gå. Jag tycker dom skulle trivas alldeles utmärkt att få köra ner sina rötter i komposten som jag matat i flera år.
Det kom en påse lejongapsfrön från Helena och det är ju själva sommaren det.
Utanför växthuset blommar majnycklar. Innan vi byggde vårt hus så poppade dom upp överallt. Nu är det bara den här lilla kvar. Vi störde tydligen...
Tänk att min pion, som Kajsa presentade mig med förra året i maj, överlevde vintern. Den blev överfallen och våldtagen av en rå och brutal solros som hävde sig över den en stormig dag i höstas.
Så fantastiskt med livsglädje.
