Det är något visst med grönt.
Speciellt när det nästan går mot lime.
Sista gången pappa var hos oss så hade han med en liten ros i en kruka. Det var en regnig dag för några år sedan, tiden går så fort. Jag hämtade honom vid tåget i Ljungskile. Vi fick en trevlig dag tillsammans och vi åt matjessill minns jag. På kvällen tog han tåget tillbaka i ösregn. Några dagar senare fanns han inte mer. Många tårar. Men Goa minnen finns kvar och nu blommar strax den lilla rosen.
Kommentarer
Trackback
